Och vinnaren är;

Flipside of the Divine! Stort grattis till Daniel Kaplan och hans kollegor till vinsten önskar Gejm. Länk till Flipside of the Divine-demot kommer finnas på Gejms hemsida inom kort, kolla in det! Intervjun med Daniel och med representanter från de andra finalisterna kommer ni kunna höra i Gejm den 11:e februari i Gejms independentspecial.

Fortsättning på Paradox-pressträffen

Nu har vi börjat med själva spelgenomgångarna. Först ut hade vi Maxim Bodrikov som pratade om Elven Legacy, ett turbaserat strategispel. Spelet påminner mycket om brädspel med sitt slagfält med hexagoner. Grafiskt sett ser spelet ganska trevligt ut, framför allt när det gäller miljöerna. Kan bli intressant för de som gillar strategi.
Efter det var det skaparna bakom Penumbra, Jens och Thomas, som pratade om The Penumbra Collection. Varje delspel finns redan ute på marknaden, men för de som inte har spelat det tidigare och är förtjusta i skräckspel med pusselinslag måste, jag repeterar, måste skaffa samlingen.
Turkiska utveklaren Taleworlds var på tur att prata om den första expansionen till Mount & Blade. Expansionen handlar delvis om att förbättra grafik och AI, men framför allt ett multiplayerläge. Kort sagt får de som älskade Mount & Blade det där lilla extra som de vill ha. Ett snyggt spel med möjlighet att spela med sina kompisar.
Alexey Kozyrev pratade om Majesty 2, ett enormt sött och trevligt RTS i fantasy-miljö. Låter inte så nytt tänker nog de flesta. Men Alexey förklarade tidigt att Majesty 2 var som att blanda The Sims, Warcraft 3 och The Settlers för att få ett intressant spel. Jag blev i varje fall sugen på att spela det.
Paradox presenterar också Gameplayer.ses tävling för independent-utvecklare. Nu var det dags att visa upp de tre finalisterna; Boingo, A Wikipeds story och Flipside of the Divine. Spelen är väldigt olika varandra, vi har ett racing-plattformsspel, ett peka-och-klicka-äventyr och ett pusselspel. Senare ikväll kommer vinnaren att utses och vi kommer givetvis följa upp. Mycket spännande och upplyftande att se att det finns så bra idéer och speltankar i Sverige.
Något som inte är speciellt nytt, men som väldigt många har väntat på länge är givetvis Hearts of Iron 3. Det är tänkt att bli Paradox flaggskepp 2009 och kan mycket väl bli ett av de bäst säljande strategispelen i år eller tillochmed någonsin.
Vi är de första utanför Paradox som får se något från Hearts of Iron 3 och visst var det spännande. Många intressanta förändringar verkar vara på gång och spelet är onekligen väl genomtänkt.
Allt som allt en ganska intressant pressvisning trots många människor i ett litet och varmt rum med lite luft.

Paradox-pressträff

Gejmredaktionen har tagit sig till den svenska huvudstaden för en pressträff med Paradox på Hellsten Hotel. Just i skrivande stund väntar vi på att eftermiddagens spelpresentation ska börja. Paradox kommer visa upp årets spelsläpp. Bland annat kommer vi få se lite från Elven Legacy, Hearts of Iron 3, Majesty 2 och Penumbra. Vi har under morgonen fått prata med utvecklare för dessa spel och intervjuerna kommer givetvis höras i Gejm de närmaste veckorna.
Men det är inte bara Studentradions Gejm som är på plats, även mindre kända medier är här, t.ex. SvD, PC Zone, Superplay och Gamespot UK. Dessutom kom Gamereactor väldigt mycket försent till förmiddagens intervjuer.
Just nu står några av Paradox' höjdare, bl.a. Fredrik Wester, vice VD, och väntar på att köra igång pressvisningen.
När väl pressvisningen börjar får vi först reda på att Paradox gör en ny satsning på independentspel. Satsningen heter Mezmer Games och kommer fungera med befintliga nerladdningssiter, t.ex. GamersGate. Tanken är att distribuera spel från icke-etablerade studios eller privatpersoner på ett snabbt och billigt sätt. Spännande nyheter alltså. Gejm kommer rapportera med om detta och resten av pressvisningen, både här i bloggen och i radioprogrammet.

Ny kropp - ny gejmer

Ni som hade den goda smaken att lyssna på Gejm förra veckan hörde mig och Jonna diskutera tv-spel som träningsredskap. Och ni som lyssnade idag hörde att Wii Fit hade införskaffats och att ni från och med nu följa min jakt efter idealvikten dels via Gejm och dels via den här bloggen. Så här följer rapporter från dag ett och dag två i sagda jakt.
Dag 1, den 25:e november. Wii Fit släpas hem från tv-spelsbutiken. Jag inser redan här i vilket bedrövligt skick jag är i. Inte nog med att balansbrädan är tyngre än en kasse bärs och en 360, det har snöat enormt mycket och det är jobbigt att gå. Väl hemma packas prylen upp och den första bekanskapen görs. När man satt igång "spelet" så får man fylla i genanta fakta om sig själv, som kön, ålder och längd(jag är strax över en tvärhand hög). Därefter så börjar en mätning av dig medan du står på balansbrädan. Mätning ger resultatet att jag är ganska jämnt balanserad mellan höger och vänster, men tyvärr är jag överviktig! Jag väger hela 73 kg och har ett BMI på 25,12. Inte bra, det måste åtgärdas och BMI:t måste ner till 22 vilket skulle innebära en viktminskning på 9,1 kg. Bara att sätta igång alltså.
Jag testar några olika övningar, bland annat ett aerobicspass där jag får hoppa upp och ner på en bräda bredvid alla mina Mii-kompisar. Jag testar också jogging, några balansspel och lite muskelträning. Allt verkar funka eftersom jag svettas ganska mycket efter ett tag. Men det som verkar ge mest är yogaövningarna. Mest smärta i varje fall.
Dag 2, den 26:e november. Efter att ha ätit en ganska stadig pizza-buffé på stan ställer jag mig på balansbrädan och får veta att jag har gått upp 1,5 kg på en dag! Min personlige tränare påpekar dock att jag dagen innan mätt mig runt klockan ett på dagen och att det idag är mycket senare. Sånt påverkar tydligen väldigt mycket. Tröstad av det beskedet kastar jag mig in i ett lite mer krävande träningsprogram. Jag tar två jogging-rundor, kör aerobics igen och sen blir det muskelövningar och yoga. Det finns "set" i spelet, det vill säga övningar som hör ihop. Hittills har det handlat om att kombinera en muskelövning med en yogaövning som berör samma muskelgrupp. Efter en halvtimme känner jag mig öm, svettig och väldigt duktig. Det är dessutom ganska underhållande.
Ni behöver inte vara oroliga för att den här bloggen helt ska bli en träningsblogg. Jag kommer inte skriva om varje dag på det här sättet, utan kommer snarare ha en veckouppdatering där ni kan följa min träning och se om den faktiskt ger resultat. Kan jag gå ner 9,1 kg på ca 3 månader? Vi får väl se. Nu blir det ingen mer träning idag, jag måste ju spela Bioshock som ska recenseras nästa vecka.
Bioshock är ett spel som Niklas har pratat väldigt mycket om. Han har recenserat 360-versionen och var väldigt imponerad av det. Nu har det kommit till PS3 och det är dags för mig att ge mig i kast med det. Jag har ganska stora förväntningar och hoppas verkligen att de infrias. Hade varit trevligt med ännu ett lysande spel den här hösten. Det är ett gott liv att recensera spel det här året också.

Spelhösten fortsätter

Så där ja, nu har en hel del spel lagts till handlingarna. Fable 2, Brothers in arms och Crysis Warhead har recenserats(det betyder dock inte att jag är helt klar med dem, framför allt inte Fable 2). Fallout 3 och Mirrors Edge är det som spelas just nu. Och tyvärr har jag Fifa Manager 09 också. Inte för att jag tror det är ett dåligt spel, utan för att jag hellre vill spela de andra spelen. Fallout 3 har så här i början väldigt många likheter med Bethesdas Oblivion. Kanske inte helt förvånade egentligen, men i början av spelet finns det framför allt en scen som verkligen får mig att tänka på Oblivion. Och det är faktiskt inte helt dåligt. I övrigt ligger spelet fortfarande på plus, men mer om Fallout 3 i nästa veckas Gejm.
Mirrors Edge dök upp på radion igår och jag har spelat ett litet tag. Spelet känns nytt och gammalt på samma gång. Dels känns upplägget att springa över hustak i första personsvy och faktiskt undvika motståndare nyskapande. Men å andra sidan är spelet ett plattformsspel och det är ju en väldigt gammal genre. Det känns lite som att spelet bjuder in mig till en speed run, något jag inte är helt sugen på. Jag vill ju trots allt se mig omkring i världen innan jag springer vidare.
Hittills har jag inte lyckats få någon relation till Faith, men om det kommer kan jag redan nu säga att spelet kommer få klart godkänt. Mest för att det är en hissnande upplevelse att springa runt i vad som bäst kan beskrivas som en überdesignad lekplats till stad. Allt är stilrent och vyerna underbara. Jag tror att det bara är en svensk spelstudio som skulle kunna skapa den här typen av design. Det enda som fattas är lite ljusa trädslag och stearinljus och det skulle kunna vara vilken stockholmsk hotellreception som helst. Men häftigt blir det. Dessutom känns kontrollen gjuten.
Det kanske märks att jag hoppas en del på det här spelet. Det hade varit roligt om Dice lyckades med det här ganska abitiösa projektet och att EA fortsätter finansiera lite mer udda spel. Annars är jag rädd att vi bara kommer få se uppföljare i framtiden. Uppföljare till sportspel och andra världskriget-shooters. Och det är faktiskt inte kul i längden.

Long time no see

Det var ett tag sen jag skrev. Mest beror det på att jag har haft enormt mycket annat att göra, främst studierna. Men det beror också på att det inte har kommit speciellt många spel värda att lägga ner mer tid på än den tid jag har att recensera dem i Gejm.
Nu är det ändring på detta. Det är höst och det innebär för de flesta gejmers att det är dags att säga upp bekantskapen med alla vänner(i varje fall de som inte spelar tv-spel), säga upp sig från jobbet eller sluta plugga till tentor och koncentrera sig helt på den ohemula mängd spel som släpps innan jul. Jag har fått okristligt många recensionsexemplar de senaste två veckorna, vilket medför att jag kommer dumpa minst ett spel på Niklas(det lutar åt Far Cry 2, mest för att jag inte hunnit testa det mer än kanske en kvart och på den kvarten fastnade jag inte).
I övrigt spelar jag Fable 2(Niklas kommer recensera det, men jag vägrar vara utan detta spel, så det måste spelas), Bioshock(till PS3), Brothers in Arms: Hell's Highway(som ska recenseras imorgon), FIFA Manager 09, Europa Universalis 3: Complete Edition och Crysis Warhead. Och snart kommer Fallout 3 och Mirror's Edge.
Det som går varmast hemma är dock Spiderman: Web of Shadows. Det överraskade stort på mig och jag tror jag har gått och blivit förälskad. Det handlar om den där typen av förälskelse där man ser alla små fel och brister som något charmigt och gulligt. För det här är ett spel som har massvis med fel. De flesta av dem ignorerar man dock glatt bara man börjar web-swinga genom ett väldigt levande New York. För det är det jag gör mest, kastar mig fram och tillbaka mellan skyskrapor med vinden visslande i öronen och lite rädsla i halsgropen. För det är faktiskt en hissnande upplevelse med en fartkänsla som infinner sig direkt. Så jag säger det redan nu; om du gillar Spindelmannen, så spring och köp det här spelet. Det är mil bättre än tidigare spel i serien och tack och lov bygger inte det här spelet på någon film, så det finns faktiskt en intressant story.
Jag kommer recensera spelet mer utförligt nästa vecka, nu vill jag inte skriva mer. Jag längtar tillbaka till New York, Peter Parkers usla one-liners och lite hederlig skurk-aga a la Spindelmannen.