Behöver mer tid...

till alla spel. Det hjälper ju inte att skolan tar min värdefulla speltid.
Just nu är Guitar Hero som ett gift. "Men lite Guitar Hero hinner man ju alltid. Jag ska bara spela en låt till. Men det där gick ju inte så bra. Nog bäst jag spelar om den ett par gånger till så jag blir bra på den." Tre timmar senare så undrar man var tiden tog vägen och om man verkligen måste lämna in den där inlämningsuppgiften.
Nästa vecka får ni höra en recension av Guitar Hero 3 i [gejm]. Dessutom kan ni vinna en Guitar Hero 3-tröja om ni går in på hemsidan och kollar.
Det blir en recension av Assassins Creed också, när jag nu ska hinna spela klart det.
I dag kom Need for Speed ProStreet också. Det kommer recenseras veckan efter tillsammans med Mass Effect. Då hoppas jag att Niklas är redo att låna ut Mass Effect igen. Jag är väldigt sugen på att spela mer av det.
Men om man skulle ta och göra den där inlämningsuppgiften. Eller kanske bara en låt på Guitar Hero först...

Att krossa sina hjältar

Det finns spel där man aldrig vill se sin hjälte falla. Hjälten känns betydelsefull och viktig och man kan inte stå ut med tanken att han eller hon på något sätt skadas. Man startar hellre om en gammal sparning än att se sin hjälte ta minsta stryk. Såna spel är oftast väldigt bra eftersom man på något sätt identifierar sig med hjälten. Sen finns det spel där man vill se hjälten dö. Han eller hon ska krossas under närmsta klippblock eller bli söndersliten av det största och fulaste monstret som finns i spelet. Såna spel är alltid dåliga. Hjälten är avskyvärd och spelet irriterande.
Sen finns Guitar Hero 3. Där jag får möta Tom Morello i en gitarrduell och förnedra honom. Och det måste jag göra för att komma vidare i spelet. Jag får göra samma sak med Slash.
Två av mina gitarrhjältar detroniseras och jag njuter i fulla drag.
Guitar Hero 3 införskaffades idag till PS3:an och det har varit rock hela eftermiddagen. Klassiska låtar blandas med nyare(och för mig oftast obskyra) verk. Och timmarna flyter på så snabbt, så snabbt. Man kan säkert hitta mycket att klaga på; låtar som är dåliga både spelmässigt och hur de låter, bossfighterna onödiga och påklistrade, den stereotypa bakgrundshistorien. Men allt sånt där förlorar betydelse när man väl står där med gitarren och känner tillfredställelsen av att klara av ett svårt parti. Guitar Hero 3 är ett av de roligaste spelen jag någonsin spelat. Med alla sina brister och skavanker så är det fortfarande ren spelglädje, något som gärna glöms bort idag med allt snack om grafik, antal polygoner och frame rate. Allt du behöver är en plastgitarr och några klassiska rockspår. Släng in ett par kompisar och några öl så är kvällen räddad.
I övrigt har jag spelat både Crysis(appropå grafikhysterin) och Super Mario Galaxy(appropå spelglädje), så recensionerna den här veckan är inte i farozonen trots Guitar Hero 3:s intåg i mitt redan stressiga liv.
Vill ni läsa mer om Guitar Hero 3, så kan ni kolla in både Niklas och Jonnas bloggar. Och glöm inte att lyssna på [gejm], för vi kommer tävla ut Guitar Hero 3-prylar under veckorna som kommer!

TV-spel som terapi

Det var precis vad jag behövde igår efter ett par timmars matteplugg. Slänga i Super Mario Galaxy i Wiin och försvinna bort i gravitationsförvirring och sockersötma. Hur skönt som helst att se Mario hoppa runt på Goombas i kanske årets bästa spel. Efter att ha klarat de första två galaxerna kunde jag återgå till matten. I ett par timmar till. Sen behövdes tyngre doningar. Jag ville ha sönder saker och rymdvarelser(inpolitiskt korrekt att skriva människor, så jag håller mig borta från det). Så jag spelade lite Gears of War istället. Det var terapi på ett annat sätt. Jag fick skjuta vilt omkring mig och se blod spruta åt alla håll. Nu känner jag mig redo för dagens tenta. Lite tv-spelsvåld var det som behövdes för att jag skulle fortsätta vara hyfsat mentalt frisk.

Tillfredsställelse

Idag har jag inte spelat så mycket. Bara lite Assassins Creed och sen började jag och Jonna spela co-op i Lego Star Wars.
Assassins Creed kräver tålamod som jag inte har just nu. Jag orkar inte gå försiktigt med huvudet nerböjt genom Damaskus i jakt på utkiksplatser och civila som blir trakaserade av stadsvakten. Det tar för lång tid att få den där tillfredsställelsen som man söker när man spelar.
Lego Star Wars däremot ger den tillfredställelsen direkt. Ni som läst mina tidigare inlägg om Lego Star Wars har nog listat ut att jag gillar konceptet Star Wars, så ni blir inte förvånade över att jag uppskattar intromusiken. Ibland räcker såna små saker; rätt intromusik, M-et på Super Marios mössa, en hänvisning till ett gammalt favoritspel eller kanske just den där låten i Guitar Hero. Det måste vara helt omöjligt att som spelutvecklare veta vad man ska slänga in i ett spel för att folk ska få den direkta tillfredställelsen istället för att bli irriterade över plagiat. Hittills har LucasArts än en gång lyckats med Lego Star Wars. Och att spela Lego Star Wars i co-op är roligare än att spela Crysis ensam.

Panik!

Nu är det stressigt. Många spel och massor med skola(inlämningsuppgift och dugga den här veckan), och dessutom ska vi försöka hinna klippa ett tävlingsbidrag inför Studentradions interna radiopris(som [gejm] givetvis ska göra allt för att vinna).
Men när det gäller spelen; Assassins Creed är fortfarande ett frågetecken, jag måste spela mer för att veta var jag har det. Det kan bli en klassiker eller ännu ett överhypat spel i mängden.
Lego Star Wars har jag inte hunnit spela ännu, men det står i hyllan och ropar på mig.
Super Mario Galaxy är efter cirka trettio minuters speltid ett klockrent spel. Allt kändes helt perfekt vid första anblick och jag vill så gärna att det ska vara så bra rakt igenom. Är det det så kommer det vara en självklar kandidat till årets spel och det hade ju varit roligt. Tänk er; ett spel som inte alls bygger på snygg grafik, banbrytande AI eller nyskapande story. Utan ett spel som enbart lägger allt krut på spelglädje. Än så länge är det ju faktiskt det spelet som sticker ut mest ur mängden. Vi kan väl helt enkelt hoppas på att Nintendo har gjort det igen, för handen på hjärtat, vem gillar inte Mario?

Oj då

Om man tittar tillbaka på de få inlägg jag har skrivit på den här bloggen så har jag skrivit varje vardag(vilket är ungefär vad jag hade tänkt mig), men igår skrev jag inget. Jag glömde helt bort det för när jag kom hem vid nio-tiden hade jag tre splitternya spel i väskan. Lego Star Wars, Super Mario Galaxy och Assassins Creed följde alla med hem igår. Och det enda jag hann testa igår var Assassins Creed och jag måste säga att jag är lite besviken än så länge. Grafiken är snygg, designen bra, röstskådespelarna utmärkta, kontrollen klockren, men det är något som stör mig. Jag vet inte riktigt vad det är. Det kan vara att de korta filmsnuttarna inte är speciellt snygga(i varje fall inte om man jämför med Mass Effects eller Crysis), men jag tror inte det. Jag tror det är den enorma hypen som har kretsat kring spelet som gör att det blir ganska "dött" när det kommer. Men jag ska ge det ordentligt med tid så jag kan göra en rättvis bedömning.
Jag ska också försöka mig på Super Mario Galaxy och lite Lego Star Wars också. Och så måste jag väl lämna tillbaka Mass Effect till Niklas. Men det betyder inte att jag har spelat klart det, jag hoppas på att få låna det igen så fort som möjligt, för den världen är väldigt intressant.
Senare idag kommer jag rapportera mer om de nya spelen, men innan dess [gejm]. Lyssna då!

Äntligen

får jag skriva lite om Mass Effect. Det är det enda jag spelat den här helgen och jag är helt frälst. Bioware kan verkligen det där med RPGs. Dialogerna(kolla in senaste strippen på Ctrl-Alt-Del för en mer humoristisk version av dessa) är mer realistiska än någonsin och lägg till att grafiken är fantastiskt så känns spelet ibland som en film. Jonna sitter som klistrad vid tv:n när jag spelar och hänger med i varenda vändning i historien. Spelets story balanserar hela tiden på gränsen till kliché, men klarar sig än så länge. Den svaga delen är väl själva striderna. Bioware är inte riktigt vana vid den typen av action, men att man ska klaga på att actiondelarna inte är lika bra som i Halo eller Crysis när det är ett RPG är kanske lite orättvist. Kort sagt; Mass Effect är lysande än så länge och jag vet inte om Niklas kommer få tillbaka det förrän jag är klar. Han får nog gå och skaffa sig ett eget exemplar. Det här är helt enkelt för bra.
Och åter dyker problemet med för många spel upp. Crysis är ett bra spel, men jag hinner inte spela det nu när Mass Effect tar nästan all min lediga tid. Lego Star Wars ligger nere på radion sen i fredags, Super Mario Galaxy dyker upp när som helst och likaså Assassins Creed. Och tentaperioden är runt hörnet! Paniken stiger, men den kan nog lindras med några timmar Mass Effect tror jag...

Inga svar

blev det idag. Tydligen fanns det inte tillräckligt många ex av Super Mario Galaxy så att jag skulle kunna få ett idag. Men jag deppar inte jag kommer ju få mitt exemplar förr eller senare. Och jag har ju ändå Mass Effect och Crysis. Crysis är fortfarande ohyggligt bra. Grafiken är inte alls lika intressant längre nu när man vant sig. Spelet har andra kvalitéer att luta sig på. Spelmässigt är det grymt underhållande.
Och Mass Effect är... Det där fortsätter vi på måndag istället(läs gårdagens inlägg om varför). Själva recensionen i [gejm] kommer Niklas göra, jag har bara smyglånat vårt recensionsexemplar, men nästa vecka kommer jag att skriva lite om det här. Kolla också in Niklas blogg för att att se vad han säger om det.
November fortsätter att leverera mängder av spel, nästan så många att vi inte riktigt hänger med, men vi fortsätter spela och recensera. Idag kom Lego Star Wars: The Complete Saga till PS3. Ett spel som vår stationschef på skoj omnämnde som "spelet som jag längtat efter". Han verkade vara lite paff när jag faktiskt blev glad över att det äntligen dykt upp, men det är svårt att inte gilla ett spel som kombinerar lego och Star Wars. I varje fall för mig.
Helgen består av jobb, jobb och jobb, men några timmar Crysis och Mass Effect kommer jag nog hinna klämma in.

Wii!!

Crysis fortsätter att roa och oroa. Är jag verkligen så dålig på fps:er? Eller är det bara väldigt svårt ibland? Vissa ställen är krångliga och man försöker om och om igen att komma förbi. Det roliga är att använda nanodräkten. Man kan lösa problemen på många olika sätt med dräkten. Man kan kamuflera sig, springa snabbt, använda skölden, osv. Väldigt trevligt.
Sen har jag hämtat ett nytt spel på radion idag. Mass Effect dök upp, men det får jag inte säga något om ännu. I infot som följde med så stod det klart och tydligt att det finns ett pressembargo fram till den 19/11 och jag tänker följa den regeln. Så ni får vänta till på måndag med att höra vad jag tycker om det.
Imorgon kommer det första riktigt stora släppet till Wii sen releasen(jag räknar inte Metroid här, sorry Samus Aran-fanboys, men det smäller inte högt i min värld). Super Mario Galaxy kommer och mitt ex är bokat. Förväntningarna är skyhöga och kvällen inbokad. Kommer ytterligare en generation gejmers bli frälsta och se ljuset i en värld av alldeles för få plattformsspel? Imorgon kommer svaret.

Än finns det hopp

för mitt spelande. Igår var jag osugen på att spela. Idag blev det ändring på det. Crysis är ett spel jag väntat på länge och efter att ha suttit med spelet i en timme så är det inte grafiken som är mest intressant trots att det är mest den man snackat om när det gäller Crysis. Visst den är snygg(det var en underdrift i stil med "solen är ljummen"), men spelet är bra spelmässigt också. Kontrollen verkar vid första anblick vara nära nog perfekt, motståndet har lagom smart AI och uppdragen hyfsat logiska och på en lagom nivå. Än så länge är allt väl alltså. Det enda som är problemet är den stackars datorn. Den är ett år gammal och hyfsat stark, men går verkligen på knäna när det gäller Crysis. Jag fick ställa ner alla inställningar på lägsta för att den skulle orka med. Vilket får mig att undra varför man släpper ett spel som Crysis på PC. Varför inte gå direkt till konsol för att få ut det mesta av grafiken. Men, men, det är fortfarande riktigt snyggt och än så länge verkar det underhållande. Får hoppas att det håller i sig i två veckor till recensionen.
Appropå gårdagens inlägg, så kolla in senaste strippen på Ctrl-alt-del(länken till höger och klicka på "Latest comic").

Inte sugen...

Jag har varit väldigt osugen på att spela de senaste dagarna, så det har inte blivit så mycket av den varan. Lite Super Paper Mario(som Jonna ska recensera den 21/11), lite Hellgate London(som jag och Jonna ska recensera imorgon) och lite Fifa 08 som jag bara spelar för att det är väldigt avslappnande att spela ett spel där inget förändras. Ni vet, inga nya banor som dyker upp, inga nya quests som måste lösas, bara match efter match i, för min del, samma klubblag. Men Helsingborg ligger bra till den här säsongen. Och vi lyckades vinna förra.
En av anledningarna till att jag inte känner mig sugen att spela tror jag har att göra med alla nya spel som kommer nu. Det känns som man bara väntar på nästa stora släpp, men när det väl har kommit så är det inte intressant längre. Jag väntar på Assassin's Creed, Mass Effect, Guitar Hero 3 osv. men tidigare har jag väntat på Hellgate London och nu när jag väl har det känns det inte så kul längre. Missförstå mig rätt, det är ett bra spel(om ni vill veta exakt vad jag tycker om det så lyssna imorgon onsdag), men nyhetens behag är borta efter två veckor.
Speldistributörerna kanske borde fördela sina släpp jämnare över året. Som det ser ut nu tror jag att många spelare blir mätta på alla spel.
Jaja, nu ska jag spela mer Fifa 08 och imorgon blir det [gejm] samt en rapport över de första intrycken av Crysis som dök upp i brevlådan idag.

Tv-spel, [gejm] och jag

Den här bloggen handlar om precis det rubriken anger; tv-spel, [gejm] och jag. För att klargöra det hela så måste jag nog berätta om [gejm] först. [gejm] är ett radioprogram på Studentradion i Uppsala, länk finns bredvid. [gejm] handlar om tv-, dator- och sällskapsspel och är, så vitt vi vet Sveriges enda i sitt slag. Programmet sänds av Niklas Norén, Jonna Danielsson och mig(nu tror jag att rubriken blev tydlig).
Meningen med den här bloggen är att den ska vara ett komplement till programmet och ge mig möjligheten att berätta mer om mina högst subjektiva åsikter och tankar kring bl.a. de spel jag recenserar, spel som kommer, nyheter från spelvärlden med mera. Den är helt enkelt till för att lyssnaren och läsaren ska få mer kött på benen när det gäller [gejm] oavsett om man lyssnar/läser för att få en uppfattning om det där spelet man funderar på att köpa,
för att veta vad som är på gång i spelvärlden eller om man helt enkelt vill lära sig mer om tv-, dator- och sällskapsspel.
Nu kanske ni tycker att det är hemskt egoistiskt av mig och kanske till och med lite elakt att det bara är mina åsikter i den här bloggen. Jag sänder ju trots allt inte [gejm] själv. Men mina kollegor har sina egna bloggar; [gejm]Jonna och [gejm]Niklas, så man kan få en bredare bild av vad [gejm] håller på med.
Jag hoppas att min blogg finner sina läsare och att läsarna finner mig och skriver kommentarer, antigen direkt här eller mailar på gejm@studentradion.com. Titta även in på vår hemsida för mer information om spelen, programmet och mig.