Lämna mig inte ensam i mörkret!!!

Nej, gör för allt i världen inte det. Visst skulle Alone in the dark handla om mörker, men det här är ju löjligt. Missförstå mig rätt nu, det handlar inte om att spelet är läskigt för att det är mörkt överallt. Nej, nej, jag menar det totala spelmörker som lägger sig över dig som spelare när du måste genomlida det här bedrövliga spelet. Var tog kontrollen vägen? Var finns spänningen? Var är spelbarheten? Var? Inte är det i mörkret i varje fall.
Nu tar vi det här från början. Alone in the dark ska vara ett skräck/överlevnadsspel. Det kräver att du faktiskt känner något för din omgivning. Det gör man inte. Spelet är snyggt rent grafiskt, men så linjärt att du kräks efter två högersvängar. Dessutom krävs det en fungerande spelkontroll för att klara sig ifrån monster i såna här spel. Men i Alone in the dark har då fått något som snarare skulle kunna jämföras med att försöka styra ett hangarfartyg genom en sjö av sirap. Gubben kan ju knappt gå! Och försök inte ens tänka på att slåss med något. Då beter han sig som om han på egen hand tömt hela Stockholms skärgård på nubbe under midsommarhelgen. Visst, det kan vara svårt att drämma till en zombie med en brinnande stol, men man kan åtminstonde kräva att man vänder sig åt rätt väderstreck. Och jag ska inte ens börja med bilkörandet.
Men, visst det finns bra saker med spelet också. Jag gillar att man kan kombinera saker med varandra för att skapa nya vapen, men det räcker liksom inte när jag redan efter tio minuter önskar att jag själv blev utsatt för en självhäftande molotovcocktail, så jag hade något annat att tänka på än det här spelet. Nej, undvik Alone in the dark. Även om en del av min upprördhet kan ha att göra med att jag hade högt ställda förväntningar, så är det här spelet inte värt nästan 700 kr.
Efter att kastat mitt exemplar av Alone in the dark i väggen, hoppat på det och tänt eld på resterna har jag införskaffat ett lite äldre spel. Uncharted: Drake's fortune är ett spel som jag missade när det kom, men som jag nu börjat spela. Härlig kontroll, skön grafik och en intressant story med inslag av matiné är precis vad man behöver för att glömma Alone in the dark-fadäsen.
Utöver Uncharted: Drake's fortune spelas även Sims 2 med det nya prylpaketet från Ikea här hemma. Jag skäms lite för att erkänna det, men Sims är ganska kul ändå. Och ännu roligare blir det när man hittar möbler man känner igen från sitt eget hem. Lack, Billy, Expedit och Ektorp finns alla med och ser så där mysigt Ikea:eska ut. Tyvärr får man inte se simmarna sätta ihop möblerna själva bara.

Metal och mörker

Nu är jag färdig med Metal Gear Solid. Och det är ganska skönt att inte ha det hängande över sig längre. Inte för att det är ett dåligt spel, eller ens ett spel med brister. I början var jag lite irriterad över tempot. Det gick så enormt långsamt med låååånga filmsekvenser, men efter ett tag så vänjer man sig och inser att Kojima inte hade kunnat berätta sin historia på något annat sätt. Metal Gear Solid 4 är en interaktiv film med spelbara sekvenser emellanåt, men det är också en av de mest gripande, spännande och konspiratoriska upplevelser man kan utsätta sig själv för. För tittar man förbi ninjorna, robotarna, ninjarobotarna, vampyrerna, de kvasireligiösa dårfinkarna och annat löst pack, så finns det en berättelse som grundas i rädsla för att de som styr världen när som helst kan vända sig emot oss eller i värsta fall redan har gjort det. Kojima kanske inte har rätt i sina politiska teorier, men han målar upp ett senario som är både obehagligt och facinerande. Och detta gör att Metal Gear Solid 4 är ett spel som till skillnad från många andra faktiskt engagerar och tar ställning.
Lägg sedan till att Old Snake går att styra(vilket inte har funkat i tidigare spel i serien) och att spelet är snyggt och väldetaljerat, så har man ett klockrent spel som visar att spel visst kan vara kultur. Kanske tillochmed finkultur. Vad nu det är.
Nu när Metal Gear Solid 4 är lagt på hyllan, så kastar jag mig snabbt in i nästa obehagliga upplevelse; Alone in the Dark. Klippen man sett inför släppet har varit imponerande, men nu är frågan om det faktiskt finns ett spel under allt krimskrams. För det räcker inte med ett snyggt och koolt inventory(när man öppnar det så tittar spelkaraktären ner och öppnar sin rock och ser alla grejer hängandes i insidan av rocken) eller möjligheter att kombinera saker fritt, t.ex. en flaska, dubbelhäftande tejp och bensin till en självhäftande molotov-cocktail. Det måste finnas en story, bra karaktärer, spännande motstånd och något som motiverar dig att ta dig vidare i spelet. Alltså allt det som fanns med i Metal Gear Solid 4. Den som läser nästa blogginlägg får se.