Ny kropp - ny gejmer

Ni som hade den goda smaken att lyssna på Gejm förra veckan hörde mig och Jonna diskutera tv-spel som träningsredskap. Och ni som lyssnade idag hörde att Wii Fit hade införskaffats och att ni från och med nu följa min jakt efter idealvikten dels via Gejm och dels via den här bloggen. Så här följer rapporter från dag ett och dag två i sagda jakt.
Dag 1, den 25:e november. Wii Fit släpas hem från tv-spelsbutiken. Jag inser redan här i vilket bedrövligt skick jag är i. Inte nog med att balansbrädan är tyngre än en kasse bärs och en 360, det har snöat enormt mycket och det är jobbigt att gå. Väl hemma packas prylen upp och den första bekanskapen görs. När man satt igång "spelet" så får man fylla i genanta fakta om sig själv, som kön, ålder och längd(jag är strax över en tvärhand hög). Därefter så börjar en mätning av dig medan du står på balansbrädan. Mätning ger resultatet att jag är ganska jämnt balanserad mellan höger och vänster, men tyvärr är jag överviktig! Jag väger hela 73 kg och har ett BMI på 25,12. Inte bra, det måste åtgärdas och BMI:t måste ner till 22 vilket skulle innebära en viktminskning på 9,1 kg. Bara att sätta igång alltså.
Jag testar några olika övningar, bland annat ett aerobicspass där jag får hoppa upp och ner på en bräda bredvid alla mina Mii-kompisar. Jag testar också jogging, några balansspel och lite muskelträning. Allt verkar funka eftersom jag svettas ganska mycket efter ett tag. Men det som verkar ge mest är yogaövningarna. Mest smärta i varje fall.
Dag 2, den 26:e november. Efter att ha ätit en ganska stadig pizza-buffé på stan ställer jag mig på balansbrädan och får veta att jag har gått upp 1,5 kg på en dag! Min personlige tränare påpekar dock att jag dagen innan mätt mig runt klockan ett på dagen och att det idag är mycket senare. Sånt påverkar tydligen väldigt mycket. Tröstad av det beskedet kastar jag mig in i ett lite mer krävande träningsprogram. Jag tar två jogging-rundor, kör aerobics igen och sen blir det muskelövningar och yoga. Det finns "set" i spelet, det vill säga övningar som hör ihop. Hittills har det handlat om att kombinera en muskelövning med en yogaövning som berör samma muskelgrupp. Efter en halvtimme känner jag mig öm, svettig och väldigt duktig. Det är dessutom ganska underhållande.
Ni behöver inte vara oroliga för att den här bloggen helt ska bli en träningsblogg. Jag kommer inte skriva om varje dag på det här sättet, utan kommer snarare ha en veckouppdatering där ni kan följa min träning och se om den faktiskt ger resultat. Kan jag gå ner 9,1 kg på ca 3 månader? Vi får väl se. Nu blir det ingen mer träning idag, jag måste ju spela Bioshock som ska recenseras nästa vecka.
Bioshock är ett spel som Niklas har pratat väldigt mycket om. Han har recenserat 360-versionen och var väldigt imponerad av det. Nu har det kommit till PS3 och det är dags för mig att ge mig i kast med det. Jag har ganska stora förväntningar och hoppas verkligen att de infrias. Hade varit trevligt med ännu ett lysande spel den här hösten. Det är ett gott liv att recensera spel det här året också.

Spelhösten fortsätter

Så där ja, nu har en hel del spel lagts till handlingarna. Fable 2, Brothers in arms och Crysis Warhead har recenserats(det betyder dock inte att jag är helt klar med dem, framför allt inte Fable 2). Fallout 3 och Mirrors Edge är det som spelas just nu. Och tyvärr har jag Fifa Manager 09 också. Inte för att jag tror det är ett dåligt spel, utan för att jag hellre vill spela de andra spelen. Fallout 3 har så här i början väldigt många likheter med Bethesdas Oblivion. Kanske inte helt förvånade egentligen, men i början av spelet finns det framför allt en scen som verkligen får mig att tänka på Oblivion. Och det är faktiskt inte helt dåligt. I övrigt ligger spelet fortfarande på plus, men mer om Fallout 3 i nästa veckas Gejm.
Mirrors Edge dök upp på radion igår och jag har spelat ett litet tag. Spelet känns nytt och gammalt på samma gång. Dels känns upplägget att springa över hustak i första personsvy och faktiskt undvika motståndare nyskapande. Men å andra sidan är spelet ett plattformsspel och det är ju en väldigt gammal genre. Det känns lite som att spelet bjuder in mig till en speed run, något jag inte är helt sugen på. Jag vill ju trots allt se mig omkring i världen innan jag springer vidare.
Hittills har jag inte lyckats få någon relation till Faith, men om det kommer kan jag redan nu säga att spelet kommer få klart godkänt. Mest för att det är en hissnande upplevelse att springa runt i vad som bäst kan beskrivas som en überdesignad lekplats till stad. Allt är stilrent och vyerna underbara. Jag tror att det bara är en svensk spelstudio som skulle kunna skapa den här typen av design. Det enda som fattas är lite ljusa trädslag och stearinljus och det skulle kunna vara vilken stockholmsk hotellreception som helst. Men häftigt blir det. Dessutom känns kontrollen gjuten.
Det kanske märks att jag hoppas en del på det här spelet. Det hade varit roligt om Dice lyckades med det här ganska abitiösa projektet och att EA fortsätter finansiera lite mer udda spel. Annars är jag rädd att vi bara kommer få se uppföljare i framtiden. Uppföljare till sportspel och andra världskriget-shooters. Och det är faktiskt inte kul i längden.