
Sen finns Guitar Hero 3. Där jag får möta Tom Morello i en gitarrduell och förnedra honom. Och det måste jag göra för att komma vidare i spelet. Jag får göra samma sak med Slash.
Två av mina gitarrhjältar detroniseras och jag njuter i fulla drag.
Guitar Hero 3 införskaffades idag till PS3:an och det har varit rock hela eftermiddagen. Klassiska låtar blandas med nyare(och för mig oftast obskyra) verk. Och timmarna flyter på så snabbt, så snabbt. Man kan säkert hitta mycket att klaga på; låtar som är dåliga både spelmässigt och hur de låter, bossfighterna onödiga och påklistrade, den stereotypa bakgrundshistorien. Men allt sånt där förlorar betydelse när man väl står där med gitarren och känner tillfredställelsen av att klara av ett svårt parti. Guitar Hero 3 är ett av de roligaste spelen jag någonsin spelat. Med alla sina brister och skavanker så är det fortfarande ren spelglädje, något som gärna glöms bort idag med allt snack om grafik, antal polygoner och frame rate. Allt du behöver är en plastgitarr och några klassiska rockspår. Släng in ett par kompisar och några öl så är kvällen räddad.
I övrigt har jag spelat både Crysis(appropå grafikhysterin) och Super Mario Galaxy(appropå spelglädje), så recensionerna den här veckan är inte i farozonen trots Guitar Hero 3:s intåg i mitt redan stressiga liv.
Vill ni läsa mer om Guitar Hero 3, så kan ni kolla in både Niklas och Jonnas bloggar. Och glöm inte att lyssna på [gejm], för vi kommer tävla ut Guitar Hero 3-prylar under veckorna som kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar